Irriterande...
Idag har jag haft en såndär dag när jag gång på gång hamnat i situationer där jag irriterat mig på saker.
När jag skulle springa iväg till tåget imorse var nycklarna borta. Helt borta. Jag lägger dem alltid på samma ställe, men nu hade de tydligen fått vingar och flygit iväg. Jag fick skita i att leta och springa till tåget för att hinna istället.
Jag fick smita ut mitt i en presentation i skolan för att hinna med ett tåg för att inte missa ungarnas gympa. Jag körde med sms biljett idag, och en man stod före mig i kön på tågstationen. Han skulle köpa nått kort och skulle betala med kort och allt trasslade till sig.Jag försökte förklara att mitt tåg går närsomhelst och att jag bara ville visa upp min biljett och smita förbi, men icke. Han total nonchalerade mig.
Jag hinner iallafall precis springa in i tågvagnen innan dörrarna stängs..
Väl framme vid busshållplatsen i skogås kommer nästa irritation. Nån tjej har tagit upp hela bänken ( alltså bänken man sitter på när man väntar på bussen ) genom att ställa en liten handväska och en påse, så att det precis INTE får plats för någon att sitta. Skit samma tänkte jag, som aldrig gjort detsamma när det både finns äldre damer och gravida precis bredvid, som kanske skulle behövt sittplatsen liite bättre än en liten handväska.
Jag stress hämtade ungarna på dagis. Alltså sprang in och hämtade deras väskor, tog barnen i varsin arm och vinkade lite med huvudet åt frökarna.
Sen bar det av till gympan. Där hände det som irriterade mig mest. Theodor är världens finaste och snällaste kille men i fel sällskap blir han som förbytt.
Det finns en kille på gympan som oxå går på hans dagis. Denhär killen e heeeelt vild. Han har stora koncentrations svårigheter och kan varken sitta still 1 sekund eller göra som man ska. Han drar med sig Theodor på alla sina bus. Ropar på honom, börjar brottas med honom och jagar upp honom till tusen. De lyssnade inte på jympafröken, gjorde inte som man skulle, stod inte i kö.....
Theodor har varit på jympa då denhär killen INTE varit där och då blir det ALDRIG några problem. Theodor lyssnar på föken, står i kö som han ska och gympar på allt vad han kan.
Idag var det bara trams och flams.
Jag blir rädd. Tänk vad påverkade barn blir av sin omgivning. Vad händer om denhär killen skulle hamna i Theodors klass när han börjar i skolan som exempel. Det skulle bara bli roliga timmen för hela slanten.
Hur gör jag som förälder i sånna situationer??
Pojkens mamma var i gympasalen och sa till sin son gång på gång och hotade honom med olika saker. Hon gör redan "för mycket" enligt min mening, så där finns ju inget stöd att hämta. Jag försökte prata med Theodor, förklara att han ska lyssna på vad fröken säger osv, men inget hjälpte.
Jag bestämde när vi kom hem att Theodor inte får gå nästa tisdag då det e gympa. Han blev jätteledsen och det skär i mitt hjärta. Men vi måste få honom att förstå att om man vill gå på gympan så måste man lyssna på fröken och man ska gympa. Inte springa runt och göra sånt som man inte får. Jag vet inte om det e rätt metod, men det går inte att han fortsätter så som han gjorde idag. Det förstör för de andra barnen.
ÅH jag blir så arg. Och tänker dumma saker. Jag önskar att den andra killen inte gick på gympan så att Theodor kunde bli sitt vanliga jag igen. MIn fina och snälla son. Blir såå irriterad över att den andra killen e såå stökig. Och varför måste han just dra med Theodor på allt?? Gaaaah.
Hur gör jag min son stark? Stark nog att stå emot de "tuffa" killarna och våga vara den han är? Jag får en känsla av att Theodor inte "vågar" säga nej till killen på gympan..
Jag låter patetisk. Jag vet. Svårt att sätta ord på mina tankar. Och svårt för er som inte sett situationen i sin helhet att se det jag gör..
Men då :/ Theodor är ju verkligen jättesnäll och söt. Finns ingen snällare eller rarare liten kille än honom. Tråkigt att det blev sådär :(
Hoppas det löser sig på bästa sätt!
Puss
Tråkigt att den andra killen ska förstöra. Jag kan ju inte så mkt om barnuppfpstaran än men läste en sak in en tidning som jag tyckte var ganska bra. Att man ska tänka på skillnaden mellan straff och konsekvens. Tex man är ute och äter på resturang med familjen. Ena barnet stökar och stör, straff då är tec att föräldrarna drar in veckopengen. Men ist ska man gå ifrån restaurangen för det blir en direkt konsekvens av barnets beteende. Förstår du vad jag menar? Ett annat ex om barnen leker med en kopis pch börjar bråka och slåss med konpisen. Ett straff då är tec att stänga in barnet på rummet. en konsekvens är att barnet inte får leka med konpisen på ett tag. En konsekvens av t´hedors beetende på gympan hade ju varit att gå därifrån, men då förstör man ju fö cornelia oxå. Så att intre får gå nästa gång är väl en bra konsekvens tycker jag. Även om han blir ledsen,klarar han det. Se till bara att han förstår varför. En vecka är långt för de dmå. Fråga honom nästa vecka varför han inte får gå så han försår. Att han får säga det själv. Berätta sen att han får gå nästa vecka om han sköter sig. Han blir säkert arg och ledsen men tyvärr e det ju så. Puss på er
det var jag som skrev!
Niko: Tack!! Ja vi får se till att försöka lösa det, så tråkigt när det blir sådär..
Jenny: Jag förstår precis vad du menar och jag tänkte tanken flera gånger att åka därifrån påengång så han verkligen skulle förstå varför.. Simon sa när jag kom hem att jag borde åkt, och nu i efterhand hade det vart bäst.. Nästa vecka kommer han ju ha lömt allt och kanske inte fattar riktigt varför han inte får gå. Kanks ebätre att prata med honom, åka dit och sen åka därifrån om det skulle bli likadant..??
Puss
