Lugn...

Ja, det e så jag känner mig just nu. Efter Ultraljudet kunde jag dra en lättande pust. Jag som tidigare varit säker på att det skulle vara nått allvarligt fel på bebisen fick nu bevisat att allt såg ut som det skulle.

Trots att jag varit på UL 2 gånger förut kändes det så nytt och så otroligt spännande. Det ÄR faktiskt en liten människa i min mage. En liten människa som sparkar, viftar med armarna och gör roliga grimaser med munnen.

Jag tyckte att den såg ut som Simon e profil, stor mun och liten näsa. Den låg neråt hela tiden så barnmorskan hade ett himla skå med att få till bra bilder. Jag tycker att de vi fick var bra. Här får ni se en av dem:





 De andra bilderna blev så otydliga när jag fotade dem.

Simon var helt lyrisk inne i UL rummet och ville pussa på mig, hålla handen och klappa magen hela tiden. Så stolt och lycklig över att allt såg bra ut.

Innan Ul var slut frågade jag bm om hon "möjligtvis hade sett könet i förbifarten"?. "nja, men jag kan kolla lite snabbt om ni vill?". Det ville vi. Mest för att kunna berätta för Theodor och få honom att förstå ännu bättre vad som kommer att ske. "nja, där ser jag nått, jag tycker nog att det ser ut som en gosse". Men bm sa inget säkert utan bara utifrån det lilla hon såg. Jag och Simon tyckte iförsej att det såg ganska tydligt ut, men man vet aldrig. Vi är inställda på en liten pojke nu iallafall :) Jag längtar så otroligt mycket och vill bara att tiden ska gå lite snabbare. Vill helst att han?kommer ut NU, men får snällt vänta ett tag till. Beräknad förlossning är 090909.

Hade väl hoppats på att jag skulle varit längre gången än vad jag trott, men blev framsjuten 3 dagar istället.
Evighet kvar. Bara att hålla ut.

Moderkakan låg tydligen "i vägen" för en kommande förlossning som det såg ut nu, så i v.32 ska jag tillbaks för ett till ultraljus för att se om den flyttat sig. Vad händer annars då? Kejsarsnitt? Hoppas den flyttar sig...

Lyckliga tog jag o Simon tåget hem till våra underbara barnvakter Niko och Tommie och våra sötnosar. Vi åt lite och sedan fick vi besök av påskkärringar. Theodor och Cornelia ville oxå vara påskkärringar så fram rök sminket och förklädena. De var så uppspelta. Theodor sprang hela vägen upp till mormor Lena med sin lilla kaffekanna. Vi hälsade de båda paren på 446 Glad Påsk. Mormor hade bunkrat upp bra med godis och barnen gick nöjda hemmåt igen.



Sötare påskkärring får man leta efter..



Tok - Theo



Barnens reaktion på min "se glada ut då" -uppmaning





På väg med påsk teckningar till mormor



Hos mormor mötte de till sin förvåning en väldigt lång påskkärrning

Innan vi kommit hem knackade T o C på hos 3 familjer till. De var så modiga. De gick fram till dörren ( med oss väntandes utanför tomten ) , knackade på och hälsade sedan den som öppnade "Glad Påsk".. Så spontana och underbara.

Nu ska jag in på familjeliv.se och läsa lite om allt som har med bebisar och graviditet att göra..

Har hittat denhär som jag tänkte vi skulle bygga istället för att köpa ett nytt skötbord:

Elma

Tycker den e hel smart.

Puss och hej / lugnare tjej

Kommentarer
Postat av: Kim

Grattis vad spännande! Ett till litet septemberbarn! :) Vilket smart skötbord, finns det någon sida det finns mer beskrivning?

2009-04-10 @ 11:58:34
URL: http://melinasmamma.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0